Närbild på en kvist täckt av is och små istappar. Solen reflekteras mot isen.
Lyssna

Det är knappt så det märks...

Vissa dagar ser man ju inte ens solen den här tiden på året. Men det har faktiskt vänt. Varje dag blir lite, lite ljusare och när den här månaden är slut så kommer dagarna vara mer än en och en halv timme längre än i början på månaden.  

Vi är inte mellan hägg och syren än, men vi är på väg och hoppet väcks för varje dag. Ibland kan det kännas tröstlöst när man står mitt i ett skeende. Dagar när det inte tycks finnas någon väg ut ur mörkret och eländet. Men utan att man behöver göra något särskilt så går tiden.  Visst, man lägger sig ena dagen och går upp nästa dag igen och allt känns ungefär samma som igår. 

Men med tiden kan ett skört hopp uppstå. Med tiden kommer erfarenheten av att ljuset är lite starkare, dagarna är lite längre och livet kanske faktiskt kommer att återvända. Det blir inte som förut, men kanske att det kommer en tid då man
faktiskt kan känna solens 
strålar värma ens själ igen.

 

Ludvig Lindelöf
Präst i Annedals församling