Jazzsångerskan och kompositören Lovisa Jennervall övar i sin studio i Vasastaden i centrala Stockholm. Hon har med sig sin tax Lisen som hälsar mig välkommen i dörren. Lovisa spelar vackert melodiskt på sitt piano och nynnar på en av hennes nya låtar. Faktum är att Lisen är en inspirationskälla till en av låtarna på hennes nya album ”Blir det inte mer så är det nog” (2026).
- En av låtarna heter ”Lisen och skogen” och handlar om mina skogspromenader med Lisen, för att rensa huvudet från skiten i världen men också i mig, berättar Lovisa.
I låtarna på det nya albumet ger Lovisa nytt liv åt texter av svenska och finlandssvenska poeter som Karin Boye och Ylva Eggehorn – och musiken rör sig fritt mellan jazz, visa och improvisation.
- Efter mitt förra album ville jag göra något nytt men visste inte vad det skulle vara. Jag behövde hitta något som jag tycker är kul men som också har ett koncept. Jag ville involvera litteraturen i musiken och kom då på idén om att tonsätta kvinnliga poeter.
Är du feminist?
- Till hundra procent. Förr var jag mer aktivist, jag engagerade mig i sociala medier och gick på demonstrationer och var mer högljudd än vad jag är nu. Min nya musik är ett lite mer lågmält sätt att uttrycka vad jag känner.
Musiken har följt Lovisa genom hela livet. Hon växte upp i ett musikaliskt frikyrkligt hem med en mamma som sjöng i kör. Lovisa har spenderat stora delar av sin uppväxt i Härnösand och Göteborg. Hösten 2016 påbörjade hon studier på Kungliga Musikhögskolan efter tidigare musikaliska studier i Härnösand, Göteborg och på folkhögskolorna Liljeholmen och Lunnevad.
Våren 2015 åkte hon till New York för att upptäcka jazzen på nytt och hitta tillbaka till sig själv.
- Innan New York hade jag gett upp musiken. Efter folkhögskolan tyckte jag att andra gjorde sin musik mycket bättre är mig och fick mer uppmärksamhet. Jag kände ingen lust längre. En person sa då till mig att om jag var i din ålder, utan familj och barn, så skulle jag åka till New York – så jag gjorde som han sa och bodde där en vår. Jag gick på jams, tog lektioner och levde vardagsliv i New York. När jag sedan kom hem till Sverige så kändes det som att jag inte ville göra något annat. Sedan dess har jag aldrig tvivlat på det jag vill göra, berättar Lovisa.