Skatter som berättar stadens historia

När man kliver in i en kyrka är det lätt att stanna vid arkitekturen – valven, ljuset och rymden. Men för Sara Strindevall Språng, antikvarie på stiftskansliet i Göteborg, är det ofta detaljerna som är mest spännande.
– Jag älskar arkitektur och föremål. Det var faktiskt en kompis som hittade antikvarieutbildningen på Gotland och sa: det här är du. Och så blev det, säger hon.
I dag arbetar Sara med att hjälpa församlingar i frågor som rör kyrkornas kulturarv, och tillsammans med anställda och förtroendevalda har hon särskilt ansvar för kyrkorna i centrala Göteborg med Domkyrkan i spetsen. Det kan handla om allt från att räkna föremål och dokumentera deras historia till att ordna bättre förvaring eller hitta konservatorer som kan restaurera känsliga material.
– Mitt uppdrag är att främja och stötta församlingarna så att de kan ta hand om sina kyrkor och deras olika ting, stora som små. Ibland gör jag inventeringar, ibland tillsyn. Och ibland står jag där med tyg, verktyg och hyllor och hjälper till att skapa bättre förvaring. En stor del av mitt arbete handlar om att ge råd om hur församlingarna bör vårda sina inventarier.

Favoriter med själ och historia
På frågan om hon har några favoritföremål i innerstadens kyrkor tvekar Sara först.
– Det är svårt att välja, det finns spännande föremål överallt. I Tyska kyrkan finns till exempel gravmonument kopplade till stadens tidiga historia, sådant som svindlar lite när man tänker på det. Och så tycker jag mycket om helheten i Johannebergskyrkan. Där finns fortfarande en tydlig känsla av hur rummet var tänkt från början, genom hur arkitektur och inredning hänger ihop.
Sara tar fram inventarielistan och visar bilder på särskilda föremål. Hon stannar lite extra vid några gröna ljuskronor i glas av konstnären Vicke Lindstrand.
– De finns i Johannebergskyrkan och är helt fantastiska. När ljuset träffar glaset ser de nästan ut som änglavingar.
I samtliga kyrkor i pastoratet finns spännande objekt som bara står och väntar på att bli upptäckta av den nyfikne besökaren, många med en historia som sträcker sig långt utanför Göteborg.

Från King till Lönnebo
I Vasakyrkan finns en modern ljusbärare från år 1995. Den bär en berättelse som involverar både den amerikanske medborgarrättsledaren Martin Luther King Jr. och den svenske biskopen Martin Lönnebo. På 60-talet växte en ny form av andlighet fram inom Svenska kyrkan, där människor ville uttrycka bön och eftertanke på fler sätt än genom traditionella gudstjänster. Martin Luther King var inbokad att besöka Uppsala och hålla tal om hopp och rättvisa, men strax innan det inplanerade besöket blev han mördad. Martin Lönnebo tog fasta på kamp, sorg, liv och hopp och skapade nya former för personlig bön och meditation. Här ryms både symboler och fysiska ljusbärare där människor kan tända ett ljus. Så kom ljusbärarna i våra kyrkor till, inklusive den i Vasakyrkan.
– Den här typen av föremål är spännande eftersom de knyter ihop våra lokala kyrkor med större berättelser i världen. Vi människor hänger ihop trots allt, och tingen kan berätta om det bara vi lyssnar noga, säger Sara Strindevall Språng och ler.

Gåvor från folket
Om man går igenom kyrkornas inventarieförteckningar framträder en tydlig röd tråd: väldigt många saker är gåvor.
– Under 1900-talet ökade givandet enormt. Plötsligt hade fler människor möjlighet att skänka något till kyrkan. Titta här, säger Sara och visar kolumn efter kolumn med föremål, datum och givare.
Här finns förgyllda ljusstakar, omsorgsfullt broderade textilier, tavlor och dopskålar. Ofta syns en liten inskription: till minne av, till vårt guldbröllop eller från arbetskamraterna.
– Man ser namn på allt från kommunalarbetare till diakonikretsar. Kyrkornas föremål blir nästan som en egen historieskrivning över staden.
Samtidigt har traditionen att skänka saker till sin kyrka minskat under de senaste decennierna.
– Jag tror att människor inte kopplar sina liv till kyrkan på samma sätt längre. Vill man bidra i dag ger man kanske hellre en pengagåva till en organisation, eller en kyrka som man tycker har bra verksamhet i den riktning man önskar, i stället för att skänka ett föremål.

Ett skyddat arv
Många av kyrkornas föremål skyddas av kulturmiljölagen. Det innebär att församlingarna väljer ut sina mest kulturhistoriskt värdefulla inventarier, sett ur ett antal olika perspektiv. Det handlar aldrig om ekonomiskt utan om kulturhistoriskt värde. Dessa inventarier får sedan inte flyttas, avyttras eller ändras utan tillstånd från länsstyrelsen.
– Ett föremål kan vara kulturhistoriskt viktigt även om det inte är dyrt. Det vi väljer ut bär på en berättelse om människor eller om en viss plats, och det är ofta där värdet ligger.
För att hålla ordning på allt registreras inventarierna i ett digitalt system inom Svenska kyrkan, men mycket kunskap finns fortfarande i människors minnen.
– Ofta finns det någon i en församling som vet exakt var sakerna finns och vad de betyder. Men när den personen slutar kan kunskapen försvinna. Därför är dokumentation så viktigt.

Att skydda kulturarv är inget nytt i Sverige. Redan 1666 infördes en av världens första lagar för att bevara historiska föremål och byggnader.
– Det visar att det här är något människor har brytt sig om väldigt länge. Kyrkorna är en central del av en lång kedja av människor i olika organisationer som försöker ta hand om historien, säger Sara.

En stad speglad i sina kyrkor
Våra kyrkor är platser för gudstjänst och närvaro, men bär också något mer: de är öppna skattkammare för den som vill upptäcka stadens historia. För den som är nyfiken finns därför ett enkelt tips: gå in i kyrkorna! Besök Tyska Christinae, Domkyrkan och kyrkorna i Johanneberg, Vasa, Haga och Annedal – det blir en vandring där kyrkorummen speglar stadens utveckling från handelsstad till modern storstad.
– Kyrkorna är fulla av spår efter människor som levt här. Om man bara stannar upp och tittar noggrant så finns det hur många berättelser som helst, säger Sara Strindevall Språng. 

Text: Malin Aghed
Bild: John Eliasson / arkiv