I Jämtlands län pågår flera projekt för att återställa våtmarker som tidigare dikats ut för skogs- och jordbruk. Ett av projekten finns vid Hökvattsån i Krokoms kommun, där Länsstyrelsen i Jämtlands län arbetar tillsammans med markägare för att återväta marker och återställa naturliga vattenflöden.
Arbetet är en del av regeringens nationella satsning på våtmarksrestaurering.
– Vi vill göra myrarna blötare igen och få tillbaka naturliga processer i landskapet, säger Lotta Jakobsson, vattenhandläggare på vattenenheten vid Länsstyrelsen i Jämtlands län.
Viktig miljö för flodpärlmusslan
Hökvattsån ligger i den övre delen av Indalsälvens vattensystem och är både naturreservat och Natura 2000-område. Området är särskilt värdefullt för flodpärlmusslan som är en hotad art som är beroende av rena vattenmiljöer.
– Hökvattssån är ett av våra finaste vatten för flodpärlmussla. Där finns fortfarande en väldigt bra föryngring, vilket inte är vanligt i dag, säger Lotta Jakobsson.
När våtmarker dikas ut leds vatten bort från marken. Det gör att marker torkar upp, vilket påverkar både växt- och djurliv och kan öka utsläppen av koldioxid.
Genom restaureringen läggs diken igen för att bromsa upp vattenflödena och återväta marken.
– Så fort vi pluggar igen ett dike börjar vattnet stanna kvar i marken igen. Det går ganska snabbt att se effekten på vattennivåerna, säger Lotta Jakobsson.
I praktiken handlar arbetet om att grävmaskiner tar sig ut i skogsmark och myrområden för att fylla igen gamla diken. På vissa platser görs arbetet manuellt för att skydda känsliga naturvärden.
Samarbete med Svenska kyrkan
Projektet vid Hökvattsån genomförs i nära dialog med Svenska kyrkan, som är markägare i området. Härnösands stift är landets största stift sett till markinnehav och förvaltar omkring 95 000 hektar mark, varav drygt 70 000 hektar är produktiv skogsmark.
En betydande del av skogen brukas med särskild hänsyn till naturvärden och cirka 19 procent är undantagen från skogsbruk eller har förstärkt miljöhänsyn.
– Det är viktigt att markägaren känner sig trygg med åtgärderna. Vi kommer med förslag, men arbetet sker alltid i samråd, säger Lotta Jakobsson.
Gunnar Pamuk, stiftsskogvaktare vid Härnösands stift, beskriver samarbetet med länsstyrelsen som både positivt, lärorikt och viktigt.
– Det har varit väldigt lättsamt att samarbeta med länsstyrelsen. Man får förståelse för varför åtgärderna görs och vilka värden de kan skapa, säger Gunnar Pamuk.
Han menar att projekten också bidrar till ett bredare perspektiv på hur skogsmark kan användas.
– Det behöver inte bara handla om skogsproduktion. Det är väldigt tillfredsställande att vi förbättrar naturvärden på vår mark, säger Gunnar Pamuk.
Viktigt för både klimat och biologisk mångfald
Våtmarker spelar en viktig roll för både klimatet och den biologiska mångfalden. De binder kol, renar vatten, minskar risken för översvämningar och torka samt skapar livsmiljöer för många arter.
I området kring Hökvattensån finns bland annat en artrik våtmarkstyp som heter rikkär och är ovanliga i Europa men relativt vanlig i Jämtland tack vare den kalkrika berggrunden.
– Rikkären är väldigt artrika och där finns många specialiserade växter och insekter. Ofta går det också att hitta orkidéer i de här miljöerna, säger Lotta Jakobsson.
Intresset för våtmarksrestaurering har ökat de senaste åren i takt med klimatförändringar, perioder av torka och behovet av att bevara biologisk mångfald.
Omkring 30 projekt pågår i länet
Länsstyrelsen i Jämtlands län arbetar i dag med omkring 30 våtmarksprojekt i olika skeden från inventering och planering till genomförande och uppföljning.
Arbetet finansieras genom statliga medel via Naturvårdsverket och är en del av regeringens satsning på våtmarksrestaurering. Under 2026 har länsstyrelsen beviljats cirka 10,5 miljoner kronor för arbetet.
– Vi har väldigt många diken i landskapet, så behovet är stort. Utmaningen är snarare att hinna med och välja vilka områden som ger störst nytta för natur och vattenmiljöer, säger Lotta Jakobsson.
Direkt efter restaureringen kan områdena se påverkade ut, med körspår och nedtagna träd. Men naturen återhämtar sig successivt.
– Efter några år brukar spåren i stort sett vara borta och då har våtmarken börjat fungera igen. Vi ser också att intresset för den här typen av restaurering ökar, både hos markägare och allmänhet, säger Lotta Jakobsson.