Christina Llyod forskare och psykoterapeut: ”Mening i livet hjälper oss att bära det svåra”

Text: Pernilla Fredholm, foto: Jessica Segerberg

Sverige brukar lyftas fram som ett av världens lyckligaste länder. Men när det gäller upplevelsen av mening och syfte i livet – det vi också kallar existentiell hälsa – ligger Sverige lägre än många andra länder, enligt en ny studie*. Särskilt hos unga vuxna i åldern 18–24 år.
– Vår förmåga att uppleva mening, men även skapa mening, är bland de viktigaste faktorerna för att vi ska må bra – det visar forskningen. Det skyddar oss inte mot jobbiga händelser i livet, men hjälper oss att hantera dem bättre genom hela livet, oavsett ålder.
Det säger Christina Lloyd, som är psykoterapeut och doktor i religionspsykologi. Hon har länge både forskat om och arbetat med just existentiell hälsa. Begreppet har fått mer och mer uppmärksamhet de senaste åren, bland annat har regeringen gett Folkhälsomyndigheten i uppdrag att få in de frågorna i folkhälsoarbetets övergripande mål. Något som gett både tyngd och synlighet åt ett område som inte varit så framträdande inom vården eller politiken, menar Christina Lloyd.

Inte en fråga om religion

Människan är ju inte bara en kropp eller en hjärna, utan också en varelse som söker mening.
– Det har vi gjort sedan tidernas begynnelse. Även jägare och samlare som levde som nomader ställde sig frågor som ”var är vår plats, var har vi vår trygghet”? Det behöver vi göra än idag.
Vilket också kan ha en politisk aspekt – hur skapar vi ett gott och tillräckligt tryggt samhälle på olika sätt, som upplevs meningsfullt?
– Samtidigt är existentiell hälsa inte främst en politisk angelägenhet eller ens en religiös fråga, utan handlar om vad det djupast innebär att vara människa. Känslan av att livet har en riktning och betydelse, men också om att uppleva sig som en del av något större. Det kan vara i relation till andra människor, naturen eller världen i stort.
Det låter kanske lite flummigt, tillstår hon. Men i praktiken rör det sig om att kunna vara i kontakt med sig själv, känna sina känslor, tänka sina tankar och få möjlighet att reflektera över dem. Försöka få ihop livets olika delar, vilket kan vara nog så utmanande:
– Särskilt den unga generationen växer upp under ett starkt tryck av förväntningar, där man inte bara ska prestera, utan också se rätt ut, tänka rätt, leva rätt. Och där sociala medier ständigt påminner om hur andra lyckas. Det är inte konstigt att många unga upplever ångest och drabbas av panikattacker, säger Christina Lloyd.

Vi kan inte medicinera bort livet

Samtidigt ser hon en utveckling i samhället där livets ”normala” svårigheter riskerar att formuleras i termer av sjukdom. Diagnoser och mediciner kan såklart vara nödvändiga, men det finns en risk att vi tappar bort de existentiella perspektiven och i stället försöker medicinera bort sådant som egentligen är en del av att vara människa.
– Vi blir ju heller aldrig färdiga. Det viktiga är att vi genom livets alla skeenden har rum för vår inre process, där vi genom symboler, berättelser och känslomässigt betydelsefulla upplevelser väver nya mönster av mening och en känsla av att det här är jag.

Som ung arbetade Christina Lloyd på fritidsgårdar i Stockholm och mötte många ungdomar som levde nära gränsen till att tappa fotfästet. Det som slog henne var hur lite som ibland krävdes för att en ung människa skulle spåra ur och kanske hamna i destruktiva sammanhang.
– Men det fina är att det inte heller behövs så mycket för att hitta en trygg väg in i vuxenlivet. En vuxen som lyssnar, ett sammanhang där man får vara sig själv. Jag har nog alltid haft en längtan efter att skapa miljöer där människor kan känna sig trygga och prata om det som är viktigt i livet.

Utforska livsfrågor tillsammans med andra

Den drivkraften ligger också bakom materialet ”Meningen med mig”, som Christina Lloyd tagit fram tillsammans med Svenska kyrkan och Västerås stift. Utifrån ett pedagogiskt upplägg får unga utforska känslor och livsfrågor i grupp, genom samtal och kreativa övningar.
– Tanken är att skapa ett tryggt rum för alla barn, även dem som har vuxit upp under otrygga förhållanden eller som av olika anledningar inte har vågat glänta på dörren till sin längtan och sina drömmar.
Materialet – som inte är bundet till något religiöst sammanhang – används i alltifrån skolor, församlingar, föräldragrupper och scouter till ensamstående mammor med spädbarn och unga i gängnära miljö. Responsen har rymt både tacksamhet och förundran, där deltagarna lyfter hur de fått syn på både sig själva och andra på nya sätt.
– Särskilt betydelsefull är insikten att andra känner och tänker liknande saker som man själv. Den upplevelsen är lugnande och minskar risken för långvarig psykisk ohälsa. Därför behöver vi skapa fler sammanhang där vi kan prata om det som är viktigt på riktigt. Och hitta ett eget inre rum där man funderar över hur man kan lyssna på sig själv och få kontakt med sina drivkrafter och behov.