Svenska kyrkan köper Kronoparkskyrkan

Här börjar framtiden – i en kyrka mitt i byn

Det luktar kaffe i caféet. Någon ställer fram rena koppar, någon annan hälsar på en besökare som just kliver in genom dörrarna. Röster blandas – svenska, ukrainska, arabiska, engelska. En barnvagn rullar förbi. I kyrksalen pågår en svensklektion som handlar om väder. 

I Kronoparkskyrkan är det svårt att avgöra var verksamheten börjar och slutar. Här pågår livet i flera riktningar samtidigt. Tjejgruppen samlas. Några har ett stilla samtal i ett hörn. Någon bara slinker in för att tända ett ljus och sitta ner en stund en stund. Det har alltid varit så här, säger de som varit med länge. Kronoparkskyrkan är hemvist för många människor. Och nu ska den få ett nytt kapitel.

Den 1 juli tar Svenska kyrkan över som ägare efter Equmeniakyrkan. Efter tio års process är det klart. Beslutet fattades enhälligt i kyrkofullmäktige tidigare i våras. En formell handling – men för många här är det något betydligt större: en bekräftelse på att det som byggts upp under nästan ett halvt sekel ska få fortsätta. Nu är det Svenska kyrkan som tar hand om Kronoparkskyrkan.

– Det känns underbart att vi kommit överens och att alla papper är påskrivna, säger domprost Dan Fredriksson. Vi fattar ett beslut som siktar mot framtiden.

”Kyrkan mitt i byn”

I dag bor omkring 10 000 människor på Kronoparken. Det är Karlstads största stadsdel, med universitet, företag, hyresrätter och villaområden. Och med en befolkning där många har sina rötter i andra delar av världen. Mitt i detta står kyrkan.

– Det här är kyrkan mitt i byn, säger Johnny Boström kyrkorådets ordförande. Uttrycket återkommer gång på gång genom åren. Kanske för att det fångar något som är svårt att sätta ord på annars. Kyrkan som är en självklar del av vardagen, mer än en byggnad.

I ett rum samlas kvinnor från olika länder till samtal. I ett annat sitter en grupp och lär sig svenska. I kyrksalen förbereds en Taizégudstjänst, där stillsam musik ska fylla rummet senare på kvällen.

Här finns också en växande ukrainsk gemenskap. Spår av kriget i Europa finns närvarande, men också viljan att hitta en plats att höra till.

– I en tid av krig och oro är det ännu viktigare att vi möts, säger Dan Fredriksson. Att vi lär känna varandra för att minska rädsla och osäkerhet.

En öppen dörr oavsett bakgrund

Kronoparkskyrkan beskriver sig själv som var dags kyrka. Det betyder att den inte bara är till för söndagar.

– Det spelar ingen roll vilken kristen tradition du tillhör, säger Hanna Wessmark som ansvarar för verksamheten i kyrkan. Eller om du inte definierar dig alls. Hit ska du kunna komma ändå.

Den ekumeniska gästfriheten – samarbetet över samfundsgränser – ska finnas kvar även efter ägarbytet.

– Vi vill ha en stor öppenhet här, fortsätter Hanna. För det är så Kronoparken ser ut. Kyrkan är en del av civilsamhället och vi bjuds ofta in till samarbeten kring stadsdelens utveckling.

En idé som fortfarande bär

För att förstå vad som händer nu behöver man gå tillbaka i tiden. Stadsdelen Kronoparken växte fram under 1970-talet som en del av miljonprogrammet. En ny stadsdel, snabbt fylld av människor. Men utan egen kyrka.

Karlstads missionsförsamling och Norrstrands församling bedrev verksamhet på varsitt håll, i lånade lokaler. Snart stod det klart att något mer behövdes. En gemensam plats. Så missionsförsamlingen ställde frågan – vill någon starta kyrka med oss? Norrstrands församling svarade.

Mot slutet av 70-talet började planerna ta form. 1980 invigdes Kronoparkskyrkan – som en av Sveriges första samarbetskyrkor mellan dåvarande Missionskyrkan och Svenska kyrkan. Under samma tak möttes olika kristna traditioner. Kommunens bibliotek hade ena halvan av huset. Redan från start var det en plats för många kulturer.

– Intentionen var att skapa något tillsammans, och den lever kvar, säger Tomas Svensson ordförande i Tingvallakyrkans styrelse. Det är med stor glädje vi lämnar över kyrkobyggnaden – men också med trygghet i att det som var viktigt då fortfarande är viktigt i dag.

Sedan Kronoparkskyrkan öppnade 1980 har verksamheten varit gemensam mellan Svenska kyrkan och Missionskyrkan, sedan 2013 kallad Equmeniakyrkan. Med tiden har Svenska kyrkan blivit mer ansvarig för verksamheten och nu i februari lades den lilla Equmeniaförsamlingen som fanns kvar på Kronoparken ner.

Ett hus med möjligheter

Samtidigt finns det praktiska frågor. Byggnaden från 1980 bär spår av tidens gång. Renoveringsbehoven är påtagliga. Den 2 juni samlas en projekteringsgrupp för att börja arbetet. Det handlar om att se över allt: lokaler, funktioner, framtida användning. Men det handlar också om något mer.

– Vi ska göra en analys av verkligheten kyrkan finns i, säger Dan. Vad behöver människor här? Hur kan vi vara ännu mer lokala? Hur tänker vi långsiktigt? Att köpa kyrkan är en investering – ekonomiskt, men också socialt. Kronoparkskyrkan ska vara öppen för vad som händer i området. Med en kyrka på plats har vi frihet att utveckla verksamheten utifrån behoven på plats.

Människorna – det verkliga kulturarvet

Under pressträffen återkommer ett tema som inte handlar om väggar eller ritningar. Det handlar om människor.

– När vi pratar om kulturarv tänker man ofta på byggnader, säger Johnny. Men det är också människorna som byggt upp och deltar i verksamheten och strukturerna. Det är också något vi måste bevara. I Kronoparkskyrkan finns många som haft sin tillhörighet här i åratal. Människor som kanske inte alltid syns utåt – men som burit verksamheten framåt. Och nu, när framtiden planeras ska även deras erfarenheter ska tas med.

En inspirerande väg framåt

Det som sker i Kronoparkskyrkan stannar inte nödvändigtvis där.

– Det här kan bli en vägvisare, säger Dan. För andra kyrkor som funderar på hur man kan arbeta öppet och gästfritt i dag. För vad innebär det egentligen att vara kyrka i ett samhälle som förändras? På Kronoparken är svaret inte en färdig modell, utan en process vi är mitt i. En lyssnande hållning. En vilja att anpassa sig utan att tappa kyrkans kärna.

Ett hus fyllt av framtid

I kyrksalen förbereds det för kvällens volontärfest. Bord dukas, jordgubbar rensas. Snart är huset fullt av människor igen. Som det är var dag här. En vardag som nu ska fortsätta – men också förändras. 

Kronoparkskyrkan har alltid varit ett gemensamt projekt. Församlingar, människor, traditioner som möts. Nu tar den berättelsen ett nytt steg.

Text: Louise Albrecht

Foto: Mikael Almehag