Dopfunten i sten i Tryde kyrka har uthuggna bilder. Bilderna föreställer grupper av människor.
Lyssna

Nyhet / Publicerad 29 maj 2026

Varje dopfunt bär en unik historia

Vid sidan av kyrkans altare är dopfunten den viktigaste inredningen i kyrkorummet då den förmedlar Guds närvaro och gemenskap med sin skapelse – oss människor.

Dopfunten och dopets betydelse

Det finns runt 550 kyrkor i Lunds stift – ett femtiotal i Blekinge län, resten i Skåne län. I alla dessa finns det en dopfunt eller ett motsvarande arrangemang för ett dopfat.

Vid sidan av kyrkans altare är dopfunten den viktigaste inredningen i kyrkorummet då den förmedlar Guds närvaro och gemenskap med sin skapelse – oss människor – på alldeles speciella sätt. Genom dopet blir vi medlemmar i den lokala församlingen och i den världsvida kristna kyrkan. Vi får även löfte  om Guds närvaro, omsorg och trygghet, vilket bär oss genom hela livet.

Vattnet som livets källa

Det gamla latinska ordet ”fons”, som betyder källa, är ursprunget till vårt ord funt. Dopfunten fylls med vatten för att påminna oss om livets källa och Jesu dop i Jordanfloden. På många av Lunds stifts medeltida dopfuntar från 1100–1300-talet avbildas just denna händelse, dopet av Jesus. Ofta avbildas även en duva som symboliserar Guds heliga ande som skänktes till Jesus från himmeln i samband med hans dop.

Medeltida hantverk och långväga handel

De medeltida dopfuntarna är i regel tillverkade i sten. De kan vara framtagna och skulpterade i närliggande stenbrott eller importerade från när och fjärran längs handelsvägar. 

I Lunds stift finns det ett antal dopfuntar som tillverkats i lokal kalk- och sandsten på Gotland och som exporterades från Visby till andra Hansastäder i Östersjöområdet. Importen var omfattande: över två hundra funtar från Gotland fanns i kyrkorna i medeltidens Danmark och nära fyrtio av dem finns kvar i Lunds stift. Den medeltida bygghandeln var utbredd, särskilt när det gäller stenföremål och stenskulptur. Det finns även funtar som härstammar från nordtyska, flamska och brittiska områden. 

Berättelser huggna i sten

Medeltida dopfuntar har ofta någon typ av bägarform. Precis som ett vinglas består de av fot och skål, ”cuppa”. Cupporna kan vara runda, flerkantiga, raka eller böjda och är ofta dekorerade med reliefhuggna bilder. Bilderna berättar vanligtvis om Jesu barndom, hans vuxendop, olika helgonhistorier och andra historiska händelser.

Dopfunten i Lyngsjö visades på British Museum

Ett exempel är dopfunten i Lyngsjö kyrka från slutet av 1100-talet. Ärkebiskopen Thomas Becket av Canterbury mördades brutalt år 1170 av kung Henrik II:s män. Mordet skedde framför huvudaltaret i Canterburykatedralen.

Det dröjde inte många år innan påven i Rom helgonförklarade ärkebiskopen och helgonet Thomas blev snart populär även i Skandinavien och i Lunds stift. Bara några år efter helgonförklaringen höggs mordhistorien fram av Tove Stenmästare, en av medeltidens få kända stenhuggare och kyrkobyggare. År 2021 lånades Lyngsjöfunten ut till en stor utställning om Thomas Becket på British Museum i London.

Stenmästarna bakom hantverken

De allra flesta dopfuntarna i Lunds stift saknar uppgifter om upphovspersoner. Konsthistoriker har kunnat se likheter med vissa funtar och konstaterar att de måste ha tillverkats av en viss stenmästare med sin personal, sina lärlingar. Dessa verkstäder har påhittade namn som ”Majestatis”, ”Trydemästaren”, ”Sigraf” och ”Hegvald”. Verk tillskrivna ”Majestatis” finns i ett antal kyrkor i Skåne men också i flera kyrkor på Gotland som under medeltiden, precis som Lunds stifts områden, ingick i det danska riket.

Dopfunten i Tryde visades på världsutställningen i Paris 1867

Den mest berömda är dopfunten i Tryde kyrka. Cuppans relief berättar förmodligen legenden om Fridolin, en helgonförklarad munk, som predikade Kristi lära och hamnade i onåd hos två bröder mitt i en arvstvist. Människor avbildas i grupper och skulpturen anses vara en av de förnämsta romanska kulturskatterna i Sverige. Även denna dopfunt skickades på utlandsbesök, nämligen till världsutställningen i Paris 1867.

Dopfunten i nya gestalter

Variationer av medeltidens design växte fram i takt med nybyggda kyrkor under 1500–1900-talet. Dopfuntar i sten dominerade inte längre, utan nya funtar snidades i trä, smiddes eller utfördes i andra värdiga material.

Arkitekten Sigurd Lewerentz skapade en mycket speciell kyrka i Klippan, S:t Petri kyrka, som invigdes 1966. Där finns en dopfunt väl värt besöket. Den är tillverkad av ett snäckskal och har rinnande vatten. Dopfunten är så annorlunda, konstnärlig och unik att den förevigades som ett frimärke 2014.

 

Text: Heikki Ranta, stiftsantikvarie i Lunds stift.

Synpunkter eller frågor på sidans innehåll?

lundsstift@svenskakyrkan.se