Konst i Hackvad

Gunnel Karlsson

Från en instatmatic kamera till idag har det hunnit gå några år. Det har varit lite upp och ner med fotograferandet men sedan ett antal år tillbaka fått ny energi Det startade med en fotokurs i Fjugesta. Kunskapen om kamerans inställningar med slutare, bländare ISO med mer var ganska begränsad hos mig. Kameran jag hade då en, Sony Nex5, hade jag köpt för den var liten och smidig. Men den var krånglig att ställa om då allt behövde ske i en digital panel. Med mer kunskap bytte jag därför kamera till den jag har idag.

Har alltid gillat att vara ute i naturen, rest mycket, så mina flesta bilder blir där jag är och finns för stunden. Det senaste året med följeslagaren hunden Doris som naturligtvis också hamnar på bild. Min finaste fotoupplevelse hittills har varit under en två veckor lång rundresa på Galapagos, att få vara där på djurens villkor.

För att lära mer så är jag engagerad i Lekebergs fotoförening. Att vara medlem i Lekebergs fotoförening inspirerar och ger mer kunskap. Att få del av andras feedback och lära av andra är himla kul. Använder även mobilen när det passar bättre.

Fördelen nu med pensionärslivet är också att kunna styra sin tid, passade därför på att under hösten-25 gå en kurs på Tollare folkhögskola ” Foto för inspiration” på halvfart.

Att fotografera tar sin tid sedan tillkommer redigering av bilder, något jag varit sen med att tycka om. Börjar nu få mer ordning på detta verktyg så nu kan jag till och med gilla det.

Idag har jag valt att inspireras av japanska uttryck för känslor och beskrivningar av tillfällen och situationer. Ord jag sparat på en längre stund.

Kent Steén

Mitt namn är Kent Steén, född och uppvuxen i Vekhyttan. Jag är verksam
som musiker, pedagog och fotograf och driver företaget Blixt och Dunder
som sysslar med musik, film och fotografering.

När jag arbetar med uppdrag på Blixt och Dunder kan det handla om
dokumentation av till exempel bröllop, familjefoton, bokomslag eller
hjälper artister som behöver material till marknadsföring.

När jag fotar för mitt eget höga nöje skull så åker jag ofta ut i
naturen, älskar dofterna och allt som lever där, inte minst ljusets
skiftningar.

Jag har också ett intresse av lokalhistoria och älskar att besöka gamla
boplatser och fornlämningar, då får såklart kameran följa med.

Musiken är central för mig, ibland innan jag fotar, ibland efteråt. Det
händer att jag skapar stämningsmusik till bildspel/film som jag sätter
ihop. Att jobba med film har fått allt mer utrymme, det är riktigt kul.

Jag har under flera år ställt ut på Hasselfors naturfoto och
filmfestival samt i olika sammanhang med Lekebergs fotoförening.

Jag kommer bland annat ställa ut en experimentell bildserie på kyrkor
från bygden på den här utställningen.

Lovisa Dalbark

Jag började fota 2018. Sommaren 2018 gick jag en sommarfotokurs på Åre folkhögskola. Jag har också gått en helgkurs i fågelfotografering.

Fåglar och andra djur är det jag har fotograferat mest. Jag har deltagit i ett antal fotoresor. I resan till Ungern fotograferade jag fåglar från gömsle. I Finland var det björn som var i fokus. Under resan till Uganda fotograferade bland annat gorillor och schimpanser och när jag var i Norge fotade jag bland annat lunnefåglar. Under senare tid har jag även börjat intressera mig för landskapsfotografering. Jag fotar med Fujifilm, ett system som passar mig bra. Det är spegellöst system som gör kameran lättare och därmed något lättare att kunna hålla still.

När jag fotograferar kommer jag nära naturen och djuren på ett helt annat sätt än annars. Oavsett om det är en landskapsbild eller en bild på djur jag tänkt ta, behöver jag ta in och studera och ofta vänta på rätta ögonblicket. Det gör att jag blir mer närvarande i naturen. Och känslan när man hittat rätt vinkel eller rätt ögonblick för en bild och lyckats fånga det, är helt otrolig. Ju mer jag har fotat, desto mer lär jag mig. Och att lära mig saker är något jag tycker om väldigt mycket

Nicklas Johansson

Det började med en enkel Agfamatic och ett barn som tyckte om att trycka på knappen.
Jag heter Nicklas Johansson, född 1971 och uppvuxen i Värmland men sedan 2002 hemmahörande i Lanna. Jag har fotograferat mer eller mindre hela livet, mest för att det var roligt, ända tills 2016 när systemkameran kom in i bilden. Då gick fotograferandet från vana till passion.

Jag återkommer ofta till natur, djur och makrofoto, men det är i mötet med något nytt jag trivs och utvecklas mest. Att våga vara nybörjare igen - inom street photo, studioteknik eller alternativa fotografiska tekniker - är för mig minst lika viktigt som att förfina det jag redan kan. Hellre bred nyfikenhet än smal expertis.

Jag är i grunden självlärd, men har formats av kortare kurser, fotoresor och framför allt av gemenskapen i Lekebergs Fotoförening och andra fotoklubbssammanhang. Samt fler timmar på YouTube än jag vill erkänna.

Det som fascinerar mig mest med fotograferandet är kanske inte själva bilderna, utan vad de leder till. Det är ett sätt att varva ned, men också ett sätt att verkligen se världen. Idag ser jag bilder överallt, även när kameran ligger hemma. Fotograferandet har fört mig till platser och kulturer jag annars aldrig hade besökt, och gett möten med människor som påmint mig om vilket privilegierat liv jag egentligen lever.

Något som är värt att komma ihåg en tisdag i oktober när regnet öser ner.