(Ur Spira nr 2 2026)
Prästen Gun-Marie Spett Lindgren har promenerat ett par hundra meter från Backens prästgård till Solbackens vård- och omsorgsboende.
I handen bär hon en liten svart väska, som liknar en resväska. Väskan kallas sockentyg och innehåller allt som behövs för att fira nattvard i ett mindre format.
– Det är jättefint att få komma med nattvard till den som inte kan komma till kyrkan på grund av sjukdom, berättar Gun-Marie. Det är en flera hundra år gammal tradition. Fantastiskt att den fortfarande finns.
Hos en av de boende dukar hon fram en liten vit duk och lägger ett par oblater på ett silverfat. Fyra personer sitter runt det lilla bordet. Det är stillsamt och enkelt. De sjunger en psalm och ber Vår fader tillsammans innan Gun-Marie ber nattvardsbönen. Själva nattvardsfirandet är mer kortfattat och koncentrerat än i en vanlig gudstjänst.
– Det blir ofta väldigt nära och okonstlat.
Att fira nattvard utanför kyrkorummet hör inte till vardagen, men händer med jämna mellanrum. Gun- Marie har besökt människor både i deras egna hem och på olika boenden.
För den som har svårt att äta eller dricka brukar hon bryta mindre bitar av oblaten eller blöta upp den i vin.
– Man får vara lite uppfinningsrik.
Efter att familjen turats om att skicka vin och bröd till varandra, ber de tackbönen.
”Herren välsigne er och bevare er…” ber Gun-Marie innan hon säger hej då och bär sin väska tillbaka till prästgården.
Text Ulrika Ljungblahd