Kyrkans år hjälper oss att sätta våra egna liv i ett större sammanhang. Kyrkans helgdagar speglar livets växlingar i ljuset av berättelsen om Jesu liv, död och uppståndelse. Där ryms glädje, sorg, tro, tvivel, förtvivlan och hopp. Helgdagarna är hållplatser och riktmärken dit vi färdas, stannar upp och reser vidare.

Kyrkoårets kalender
Kyrkoåret som formades under kyrkans första århundraden börjar första söndagen i advent och slutar med domsöndagen. Under den tiden firas de stora högtiderna, jul, påsk och pingst. Julen förbereds under advent och påsken under fastan.

Om sön- och helgdagar
Söndagen är den kristna kyrkans stora dag. Den firar att Guds skapelse var fullbordad på den sjunde dagen och den firar Jesu uppståndelse. Därför är söndagen den stora gudstjänstdagen. Varje tid samt sön- och helgdag under kyrkoåret har sitt namn, sitt tema och sina bibeltexter. Bibeltexterna samt en bön kring varje helgdag är samlade i Evangelieboken. Ordet evangelium betyder det goda budskapet.

Psalmer, musik och färger
Kyrkoårets växlingar märks också i psalmerna och musiken och de syns genom särskilda färger i kyrkorummet. Färgerna kan synas på textilier i rummet, predikstol, altare, blommorna på altaret, samt på prästens kläder.

Tankar inför helgen

” Om du ändå ville gömma mig i dödsriket!” Så säger Job till Gud i Gamla testamentet. Genom en serie dråpslag har han förlorat både sin familj och allt annat. Nu klagar han på Gud och håller honom ansvarig. Och så säger han rakt ut (i kapitel 14) att han inte orkar leva längre om livet ska vara så här.