Lyssna

Begravningsverksamheten

Svenska kyrkan har sedan år 2000 statens uppdrag att utföra begravningsverksamheten som regleras i begravningslagen. Alla som är folkbokförda betalar en avgift för detta oavsett om man är medlem i Svenska kyrkan eller inte.

Lagstiftning och ansvar för begravningsverksamheten
I Sverige regleras begravningsverksamheten i en lag, begravningslagen
(1990:1144), och i en förordning, begravningsförordningen (1990:1147).
I begravningslagen definieras begravningsverksamhet som alla de åtgärder som har direkt samband med förvaltningen av de allmänna begravningsplatserna.

I Sverige ligger ansvaret för begravningsverksamheten på församlingar/pastorat
inom Svenska kyrkan, samt på Stockholms och Tranås kommuner.

Strängnäs domkyrkoförsamling med Aspö är huvudman ochansvarar för begravningsverksamheten i inom församlingens gränser.

Huvudmannen för begravningsverksamheten ska anordna och hålla med tillräckligt antal gravplatser, samt även tillhandahålla särskilda gravplatser för dem som inte tillhör något kristet trossamfund.

I begravningsverksamheten ingår också att ta emot stoft för förvaring och visning, att sköta kremering och gravsättning samt tillhandahålla en värdig lokal utan religiösa symboler för begravningsceremoni.

Vidare ingår att hålla personal, byggnader, maskiner och allt annat som behövs för verksamheten samt att anlägga, sköta och vårda begravningsplatsernas allmänna delar.
Att sköta enskilda gravplatser som har gravrättsinnehavare ingår inte i begravningsverksamheten. Däremot ingår att ha viss tillsyn över dessa gravplatser.

Begravningslag 1990:1144

Begravningsförordning 1990:1147

Begravning

När en anhörig eller vän går bort blir livet sig aldrig likt. Många och svåra tankar väcks till liv. De seder och bruk vi människor har i samband med en begravning hjälper oss att bearbeta sorgen, se sammanhang och ge trygghet.